Det är svårt att få tid till sig själv när man har en liten. Det är som att hela ens existens plötsligt är till för någon annan. Och när man går upp till ytan för att hämta andan pockar ens partner på uppmärksamhet. Sällan har längtan efter någonting eget varit så stark. Aldrig har den längtan förut skapat dåligt samvete.
Att vilja lämna bort sitt barn är någonting man helst skall hålla tyst om. Sömnbrist, mental utmattning och de där tillfällena när man faktiskt vill rymma från allt ansvar skall ju undertryckas av det fantastiska i denna lilla varelse som är en del av en själv. Kanske har jag genomgått allt för mycket navelskådning för att klara av att undertrycka mina behov. Kanske är jag inte den där fantastiska föräldern? Åh, dåliga samvete.
Ikväll skall jag dricka vin med vänner. Ja, jag ammar och jag skall dricka vin. Man får faktiskt det. Tack nya rön. Att morgondagen kommer bli sjukt tung får väl vara, för jag skall dricka vin med gott samvete.
